Yes! in concert - for the love of music » Recension http://www.iloveyes.se Hip-Hop music in Sweden Thu, 02 Feb 2012 22:17:12 +0000 en hourly 1 http://wordpress.org/?v=3.3.1 CL SMOOTH – THE OUTSIDER http://www.iloveyes.se/cl-smooth-%e2%80%93-the-outsider/ http://www.iloveyes.se/cl-smooth-%e2%80%93-the-outsider/#comments Wed, 16 Apr 2008 15:44:54 +0000 Ricardo Gonzalez http://www.iloveyes.se/recension/cl-smooth-%e2%80%93-the-outsider/ The Mecca Don återvänder med en blixtrande mixcd, nya spår exclusiva rmxer och gamla godingar live!!

CL Smooths återkomst var ett tydligt tecken på att allt kan hända inom hiphop, han är tillbaks på sin tron och följer upp debuten American Me med The Outsider.
J Period gör en dundrande rmx på Impossibly och CL strålar o skiner med tuffa rhymes om bossarnas boss. Ärrade cuts i refrängen, “re re return of the mecca” och fetinglåt här. Sen massa hits som aldrig dör ut, live i Holland, I gotta love, mördande Down with the king (megabultande beat o cuts av Pete “klippan” Rock) och ultraklassikern Straighten it out och en av hiphopens största hits genom tiderna T.R.O.Y, oj oj oj! Så fett när han spelar originalet innan de kickar igång det elefanttunga beatet, aldrig förr har det väl samplats så många o feta trumpeter på en enda låt men den här låten är en jävla dundersång som man ska trycka upp på en stor jävla t-shirt! Han blir lite för bossig ibland CL, men när han binder ihop blaxplotation samplingar och hood teman sprakar det och sprudlar. Gorilla pimpin är en sån, street anthem. Titellåten är om hans strid o strävande hur han blev The Mecca Don, en kämpe från det förflutna som tar sin plats i dagens rap värld. Han blir eget personlig i Love is a battlefield o öser om spelets baksidor på Who you gonna trust med moderna keyboards. John Legend soular till det på en rmx av Heaven only knows, fin liten damlåt kanske. Finns lite av det mesta i hans nya “ja ska äga världen” stil på The Outsider.
CL Smooth är en del av det underbara grymma 90-talet för mig som skapade en helt oförstörbar magisk tid. På The Outsider finner vi en del 80-tals vibbar lite Miami Vice feeling och massa jag mot världen texter som debuten i stort sätt bestod av. CL Smooth kan vara rappens största Outsider!!

Av Johnny Bass

]]> http://www.iloveyes.se/cl-smooth-%e2%80%93-the-outsider/feed/ 0 AZ – MEMPHIS SESIONS http://www.iloveyes.se/az-%e2%80%93-memphis-sesions/ http://www.iloveyes.se/az-%e2%80%93-memphis-sesions/#comments Wed, 16 Apr 2008 15:41:59 +0000 Ricardo Gonzalez http://www.iloveyes.se/recension/az-%e2%80%93-memphis-sesions/ Nas närmaste dawg o en av rapens coolaste flow-röster hittar Al Greens särvalda södersoul stämma!!

Har du inte sett getto filmen Fresh borde du se den, AZ samplar ett stycke ifrån den på I am the truth som hoppar igång med ett ruggande raspande. Ja beatmässigt är väl detta bland det roligaste han gjort, ett remix projekt med AZ accapellor över de mest soul-blues funkiga produktioner på år o dar. Skulle lika gärna kunna vara Al Green som kör över detta. AZ kom upp i skymundan av Nas (AZ debutera på Lifes a bitch på Illmatic) osv osv. Men detta är perfekt underlag för AZs smootha röst att flowa till. M.O.P. gästar på Love n Hapiness beatet i Sit’ em back o rätt kul o höra sån hårdhet på det lugnaste beatet i historien typ. Ghost o Rae finns här med o även Little Brother och Kool G Rap med Mobb Deep. Men undra om inte det är som bäst när AZ kör solo rollin for dolo som på Make me fresh där det ljuder 70 tals soul södern vibbar i överflöd. Han tar en vända ti Jamaica på Envious o hokkar med Bounty Killer som verbalt mördar det känsliga beatet. The Come up får en soft tvist med soliga toner och Primos original beat-format får en helt annan antydning. Men de trixar ändå in hans särvalda cuts i hokken. Game of life är ochså en gjuten soulglidare med rälsande retro feeling i beat o ihopkoppling.
På disc 2 finner vi 5 osläppta spår varav Seems that way är den bästa med ultra sommar känsla och get yo grind on man budskap över det mest sommarglada beatet ja hört i år.
Ja gillar de hära äldre stofilerna AZ, Nas osv än om de gjort mycke dynga på senare tid o rappar oftast om bajs o rikedom. Men titt som tätt gör de några bra låtar som besitter och jag tycker att Memphis Sessions är ett lite extra kul nummer från AZ som normalt kan få vilken känd producent som helst typ. Här har de remixat hans röst på souldrypande rispande 60 o 70 tals skivor säkert mestadels Al Green grejer. Det är soft originellt, det är lojt det är rätt ohippt som att smaka på ett obesprutat äpple direkt från trädet. Kanske borde ta sig en vända neråt amerikanska södertrakterna i en cabbad caddilac, nån som hakar på? Ja har musiken om du har bilen!

Av Johnny Bass

]]> http://www.iloveyes.se/az-%e2%80%93-memphis-sesions/feed/ 0 THE PROCUSSIONS – 5 SPARROWS FOR 2 CENTS http://www.iloveyes.se/the-procussions-%e2%80%93-5-sparrows-for-2-cents/ http://www.iloveyes.se/the-procussions-%e2%80%93-5-sparrows-for-2-cents/#comments Thu, 27 Dec 2007 11:33:18 +0000 Ricardo Gonzalez http://www.iloveyes.se/recension/the-procussions-%e2%80%93-5-sparrows-for-2-cents/ Kända i staterna som ett hejdundrande live band-grupp och brandsläckare är ett krav när de uppträder!!

Detta är skivbolaget Rawkus återsatsning tydligen. Procussions har släppt typ 2 plattor innan detta och är 4 väldigt positiva skämtsamma men samtidigt allvarliga gossar. Shabach och Anybody är partyrökare och ligger därför i början på skivan. Stro proddar oftast softa jazzbänkare och me bländande cuts på Simple song låter det småhittigt. Men som ofta fastnar jag för de lugnare downtempo spåren. Miss January är sagoboksbläddrande vacker med en perfekt gäst som Talib Kweli och man hör hur bra han igentligen är när han kör på detta sätt på detta beat. Rez och Mr J lägger med metafor fyllda verser om nått kärleksaktigt. En partyromper till, The storm innan vi åter vänder tillbaks till lugnet. I´ll fly lotsas fram sakta och säkert i skärgårdsklimat med texter o damsång om att ta sig fram dag för dag. Skivans hit lär väl ändå vara Little people va, ösigt beat me kvittrande sampling och massa bra rap om hur kidsen växer upp till en helt fake overklig TV kändis värld. Väldigt fin låt me bra drag.

For the camera är ytterligare en vettig låt om Amerikas besatthet i kändiskap och vad de Bedömmer är kvinnlig skönhet osv. Stro lägger in kamera klick och hokken e klickren! En av de bästa låtarna i år. Jiminy cricket tar vid och lunkar på med jazzigt stuk med supersommrig refräng. American fado är känslosam och handlar om en våldtagen kvinna som är döendes. Som vanligt vid detta laget ligger allt inkilat. En rakt på sak hook, vispande jazziga trummor och halvsorgsen stämning med akustisk gitarr. Ligger dessutom med en stimulerande video på The storm.

Dyrkar du Big Brother och tror att hipphåpp e sånt som visas på The Voice kan The Procussions hjälpa dig att ställa saker till rätta. Kanske låter tråkigt men här sitter hjärnan på rätt ställe, fötterna på jorden och smilen radar upp sig och de visar oss det..gång på gång…

]]> http://www.iloveyes.se/the-procussions-%e2%80%93-5-sparrows-for-2-cents/feed/ 0 GAME – DOCTOR’S ADVOCATE http://www.iloveyes.se/game-%e2%80%93-doctor%e2%80%99s-advocate/ http://www.iloveyes.se/game-%e2%80%93-doctor%e2%80%99s-advocate/#comments Thu, 27 Dec 2007 11:32:54 +0000 Ricardo Gonzalez http://www.iloveyes.se/recension/game-%e2%80%93-doctor%e2%80%99s-advocate/ Det var ett bra tag sen jag hörde ett album med så här mycket tunga beats. Will.I.AM, Just Blaze, Hi-Tek, Kanye West, Swizz Beatz, Scott Storch mfl har alla levererat nåra av sina bästa produktioner år 2006 till The Doctors Advocate. Dre är ute ur bilden, i alla fall när det gäller Games produktioner, men till skillnad från beefen med G-Unit och fitty, verkar separationen med Dre påverkat Game hårt. Han har tagit till flaskan för att dränka sina sorger och detta leder till blandannat årets mest heartfelt låt i titelspåret Doctors Advocate med Busta Rhymes. The Game lägger sitt Blood-röda hjärta på den J.R producerade pianobeaten för att låta det berätta för Dre, och oss andra, precis hur förjävligt livet känns för tillfället. Tacksam för den tiden han fått, med sin stora idol och nära vän, ger han oss insikt i hur han formats till den person han idag är tack vare NWA. Hur han vilken dag som helst skulle stoppa en kula för the doctor. När Games röst darrar till, precis som på Start From Scratch på debuten The Documentary, så reser sig håret på armarna för att stå i givakt och salutera att någon fortfarande vågar öppna upp sig och inte bara rappar om hur häftigt det är med guns, bitches and drugs. Not that I don’t love that… I’m just sayin.
“Remember when we got drunk to do start from scrath? I told you you was like a father to me, I ment that”
skrivet av BUCC / Thomas

]]> http://www.iloveyes.se/game-%e2%80%93-doctor%e2%80%99s-advocate/feed/ 0 SNOWGOONS – GERMAN LUGERS http://www.iloveyes.se/snowgoons-%e2%80%93-german-lugers/ http://www.iloveyes.se/snowgoons-%e2%80%93-german-lugers/#comments Thu, 27 Dec 2007 11:32:21 +0000 Ricardo Gonzalez http://www.iloveyes.se/recension/snowgoons-%e2%80%93-german-lugers/ Tyskar o jänkare, sida vid sida för första ggn i historien!! Jättelika gäster över tyska boom bap beats!!

Ja fan kock back and reload när tyskjävlarna smäller till med hårdaste albumtiteln detta sekel! De ringer in hela amerikanska gardet, en hel jävla armé ja nåra av det tyngsta artelleriet jänkarna har. Brace for impak, Chief Kamachi, Jus Allah, Virtuoso, Celph Titled, Majik Most, Reef the Lost Cause, Sean Price, Wise Intelligent, Baby Black, OC, Rasco, Wordsworth, MED, Living Legends, El Da Sensei, Last Emperor, Afu Ra, Edo G, Pumpkinhead, Kreators, Craig G m.fl drar till slutstrids staden Berlin och gör en skiva med dessa tyska producenter o DJs. Ja har du hört på maken till gäster måste väl va värsta uppställningen sen Napoleons Armeé du nord på nästan 123 000 man vid slaget om Waterloo 1815 va!

Ja tänkte ja sorterar låtarna så gott de går. För det finns lite av allt på German Lugers. Vi börjar med the raw shit då. Heads or tails med Kamachi, Big Virt o Jedi Mind Tricks Jus Allah, Who what when med Celph o Majik Most ligger bra i början som slag i nyllet bangers. Wise Intelligent från Poor Righteous Teachers har alltid haft maad intelect och skitkul-coolt att han dyker upp på Teachers trademark och Snöskallarna hittar helt rätt i softa jazz samples och cuts. Ni som inte vet, Wise ägde den så kallade medvetna scenen början grymma -90 och ska ni undersöka köp alla PRT album du kommer över! Baby Black har fått de skönaste stråkarna att köra över och åter igen perfect match med beat o mickgörare. Till skaran softa låtar måste vi lägga in Black woods med Medaphoar o Livin Legends. Ja det är en klatchig snare som ja normalt inte skulle gilla men här med tjockbryggd trumma till så blir det bra plus en “hohohohohohho” operadam sample och en till liknande sample så dräper detta beat på nått sätt. Lyssna efter rapparna spottat färdigt vid 3.43.

En av de mest underskattade MCs i kulturen Last Emperor är Man of the year med dess snabba rappa trumma n flow. Finns massa typ av låtar in between men vi går direkt till bästa spåren det är roligare. No guts no glory (gammal Geto Boys låt titel) är en saftig street bangher med fett pansarnäve tryckande. Edo G alltid på lugna gatan linjen får flexa street knowledge i Nothin you say. Det är en aningen tyskamerikansk sommar över avslutande Wait a minute och det är väl fint. Scrathcen av DJ Illegal är som på övriga skivan mycket mer än godkända, t.om lopporna blir avundsjuka! Slutet på Man of the year hör till favvorit ögonblicken och fan va gött om alla låtar kunde sluta så. Gnugga skiten så grannarna tror att pesten har kommit tillbaks säger vi högt!!

Det låter en del Jedi Mind-Stoupe om de multi samplande produktionerna och German Lugers hamnar nånstans mellan independent-half stream om man kan säga så. En jävla massa lättspelande och lättlåtande stråkar, gitarrer och pianon. Inte fullt så tunga beats kanske mer stickande dansande o slående som Muhammed Ali. Lägg på snabbt tempo och flinka hastande cuts och tyskarna har break new ground med sina tyska pistoler. Det är ju ganska fränt o poppa detta högt i lurarna när man åker subben i boggie down Berlin aka Silver city nånting som kommer att göras i sommar!!

]]> http://www.iloveyes.se/snowgoons-%e2%80%93-german-lugers/feed/ 0 SEAN PRICE – JESUS PRICE SUPASTAR http://www.iloveyes.se/sean-price-%e2%80%93-jesus-price-supastar/ http://www.iloveyes.se/sean-price-%e2%80%93-jesus-price-supastar/#comments Thu, 27 Dec 2007 11:31:54 +0000 Ricardo Gonzalez http://www.iloveyes.se/recension/sean-price-%e2%80%93-jesus-price-supastar/ Soloskiva nr 2 för denna bröl Boot Camp snubbe, mera åt soulhållet denna gång!!

Monkey Barz var en helgjuten platta och han har tydligen mer o ge mr Sean Peeee. En massa producers donerar beats här, Illmind, svenska Masse, Tommy Tee, PF Cuttin men 9th Wonder o Khrysis står för det mesta. Buckshot är alltid i studion, Cardiac har manglande trummor och hård hotande kille på hook och Sean P drar några svidande verser om pimpslappin in the face. De 3 första spåren är smått ljumma men sen tar skivan fart tycker vi, Stop handlar om att man får inte ge upp oavsett om man måste ta ett liv. Mycke soul vibbar på Jesus Price, Violent trallar på som en segelbåt och herr Ruck drar lines om vanliga ting som att bara chilla stadigt. Church med polarn Rock fra bankanyllet Heltah Skeltah drar igång en med ledande keyboards o stämplande Tommy Tee highhats. Tillsammans med sista låten så är dessa hitsen på skivan. One hittar tillbaks till det souliga glada, Sean Price menar att allt är enat och bestående. Högre fart igen med Justus Skyzoo i You already know och nu får han lite sparring o måste steppa flowet. Men bästa beatet och låt på skivan är svensk export (Masse). Sången kanske skulle gjorts annolunda men allt annat är klockish. Sean Price gör det han är bäst på förutom att bröla högt, berättar hur jävligt det kan vara ibland. Han fick kämpa hårt för detta, ingen inte ens jag trodde att han idag skulle vara BCCs aktivaste representant.

Jesus Price Superstar är en bra solid skiva utan större flaws men tror nog att Monkey Barz var snäppet tyngre. Mera relax-nöjda feelings o softare stuk på denna skiva och lite lite snabbare tempo kanske. Sean Price är en rappande Jesus hoodstar!!

]]> http://www.iloveyes.se/sean-price-%e2%80%93-jesus-price-supastar/feed/ 0 STONES THROW SAMLING – CHROME CHILDREN ME http://www.iloveyes.se/stones-throw-samling-%e2%80%93-chrome-children-me/ http://www.iloveyes.se/stones-throw-samling-%e2%80%93-chrome-children-me/#comments Thu, 27 Dec 2007 11:31:33 +0000 Ricardo Gonzalez http://www.iloveyes.se/recension/stones-throw-samling-%e2%80%93-chrome-children-me/ Mycket feet musik samling från Stones Trow Records!! Ädel hiphop, soul, funk o jazz hittar sin plats i universums ohörda korridorer.
Han hade en glödande vision Peanut Butter Wolf, känd i Bay Area hoodet som cratedigger o DJ. Han ville skapa ett oberoende bolag med bred inovativ musik såsom hiphop, funk o soul. Många månar har passerat sen dess och idag släpps denna magnefika samling som ett levande tecken på att han lyckades. Hans mål var att släppa fram unika artister du inte visste hur man skulle kategorisera. Chrome Children är hans vackra skapelse.
Oh No börjar med Oh zone som glödgar av hans inbitna keyboards o basgliringar. Detroits nya hopp Guilty Simpsson hugger skoningslöst med en club banger på Clap your hands, det kanske hårdaste beatet J.Dilla någonsin gjort. Kicken är sinneshård o slår nästan ut trumhinnan ur örat. M.E.D kör battleshit med hjälp av distinkta synthar o som ofta höga halter med basriffs av den oförutsägbare Madlib. Vi finner MF Doom som vanligt i historie tagen på Madvillians Monkey suite. Klart vi hittar Dudley Perkins som hemma på ett funkbands 30-tals R&B låtande beat, Wassup world. Rimkung Percee P går ihop me Quasimoto över förvirrade synthljud på Raw heat. Oh No fortsätter att stämpla padsen och denna gång upcomer Roc Cs tur att skina. Gotta keep that shit MOVIN! I bakgrunden lägger Oh No “movin movin movin” o ja diggar mycket länge. Ska inte behöva säga detta men ur all soul-funk-jazz som gjorts kommer ju hiphop och man hör tydliga referenser i spår som sommarglada Pure Essences Third rock eller psykodeliska Baron Zens Turned around. Många feta funk låtar och även nån som låter smått triphop, J-Roccs inferno Drama.
Vill du ha nått helt eget eller vill du höra nått du sällan hör ska du checka in den här samlingen. Klart en av årets bättre. Inget är vad du tror och inget låter som det ska på Chrome Children. Det är extraordinär musik med omodern yberuppfuckad filfunk blandat med osteriliserad hiphop och lite till.
Det finns med särskapande beats av J.Dilla o Madlib på Chrome Children och det är mycket tragiskt att Jay Dee inte fick se grödan av vad han sått. Feet ryggdunk på Peanut Butter Wolf för att hittat alla dessa speciella artister, sett deras talang, trott på dom och lagt de på denna samling under ett namn. Han har lämnat sitt avtryck i musik historien och kommer inte bli bortglömd som E-type, Rhytm of Trance, Will Smith, Wyclef o allt vad den meningslösa skiten man ser på The Voice, MTV osv heter!!

]]> http://www.iloveyes.se/stones-throw-samling-%e2%80%93-chrome-children-me/feed/ 0 PROJECT MOVE – LOVE GONE WRONG/BUTTERFLY THEORY http://www.iloveyes.se/project-move-%e2%80%93-love-gone-wrongbutterfly-theory/ http://www.iloveyes.se/project-move-%e2%80%93-love-gone-wrongbutterfly-theory/#comments Thu, 27 Dec 2007 11:31:08 +0000 Ricardo Gonzalez http://www.iloveyes.se/recension/project-move-%e2%80%93-love-gone-wrongbutterfly-theory/ Sommarsoulig hiphop från Boston, parningsmusik för sterila fjärilar!! Project Move- Love Gone Wrong/ The Butterfly Theory Sommarsoulig hiphop från Boston, parningsmusik för sterila fjärilar!!

Vilka är nu dessa 3 fromma gossar? Jo, Moe, Anonymous o Ra har förflutet i gruppen Electric, låter väldigt varma på micken och vill att vi ska ha en mycke bättre värld. Låter bra va? Anthem och Woo är små inledare till det fast det dröjer till sköna Hey now för att övertyga mig/oss. Fina hooken da, “hey now its project move, we rockin for you and for you” på ett mossigt jazzlummigt beat med breda SP 1200 trummor. Thats how it is som följer är ren hiphop nostalgi och de vill ha den vackra musiken för sig själva (och oss med förstås). Och de gör detta till en smickrande slinga och pratar charmigt om mikrofoner, boom boxes, shelltoes o andra kuliga hiphop associarer. Titellåten är åt samma luftiga stuk, live trumpet och ett ljummet piano.

Nu drar vi på ett ösigare beat, Make it fresh har mycke mickripping och tuffa ord som att ja e jävligt mycke grymmare än dig på allt hehe. Liten partyvältare. Till o med nåra Nas cuts på slutet. Am to pm, proddad av svensken Soul Supreme platsar vänligt in bland alla love songs. Yao ming handlar om att imponera på det andra könet (på ett ostridit sätt). Anger är hårdare o har mer dunk i ryggen trummor. Love gone wrong är raspande rak med texter om julafton, 9/11, brothers on lockdown och hur Project Move överlever alla hinder och nederlag. Dessutom ett gömt spår med politiska verser från 3 mycket bra rappare med alla fötter på jordens yta. Ytterligare ett gömt spår finns med, har ni inte förstått nu vad denna skiva handlar om så finns allt här. 100 % oprutad kärlek.

Det är kanske en mild skiva de bjuder på. Men det är ett varmt intryck man får. Och framför allt värnar de om kulturen och livet något som är mycke viktigt alltid. Man blir inte skjuten, lemlästad, våldtagen eller nerslagen på The Butterfly Theory, man blir om händertagen, ompysslad och man blir att må mycket bättre.

Project Move påminner om positiva hiphop grupper som Lightheaded, Electric och Crown City Rockers. Grannen klipper gräset, måsarna skränar o det är blomflugor fulla köket, det är sommar o fan vad man älskar detta!!

]]> http://www.iloveyes.se/project-move-%e2%80%93-love-gone-wrongbutterfly-theory/feed/ 0 PHAROAHE MONCH – DESIRE http://www.iloveyes.se/pharoahe-monch-%e2%80%93-desire/ http://www.iloveyes.se/pharoahe-monch-%e2%80%93-desire/#comments Thu, 27 Dec 2007 11:30:44 +0000 Ricardo Gonzalez http://www.iloveyes.se/recension/pharoahe-monch-%e2%80%93-desire/ En av de mest spektakulära rapparna från -90 talet återvänder med ny soft platta!!
Jo visst var det så, Pharoahe o polarn Prince Po gjorde säregna o invecklade låtar som gruppen Organized Konfusion på 90-talet och Pharoahe Monch blev känd som en MC med ett jävla sofistikerat flow . Han var ruskigt jävla tight-blixtrande, kolla låtar som Bring it on t.ex för att nämna en. Snubben ba gick in o mörda beatet varje gång! Sen kom den Rawkus eran med ryggsäckar o långfingret i luften, Pharoahe fick ut debuten 1999 som va halvklassisk väl kanske mer, iaf en riktigt bra platta men sen blev han nog som många andra rappare från den tiden rätt förvirrad. Spökskrev endel låtar o texter åt skojarna Puff Daddy, Jay Z o säkert många till. Efter många års tystnad så har han äntligen fått ihop Desire.

Som Common, T. Kweli m.fl hör Pharoahe till facket “medvetna” rappare som kämpar för frihet och en bättre värld kan man säga om man ska kategorisera. Så andra låten ut blir Free och man slungar in samma sample som Soul Position gjorde senaste plattan. Nån elgura här o där med kongotrummor som breaks o han frigör sina sista tankar. Sångbroder Showtime går loss i hooken på titelspåret och det är hitten på skivan med krigande stråkar, nu kommer han lite nära det större perspektivet och sån fet glidarlåt hem från the grind. Det är tufft av han att ge sig på en sån bultande mördande låt som P.E.s Welcome to the terrordome och än om han ligger i så kan ingen levande el död knäcka Chuck D, rappens Terminator! When the gun draws är lite tidig Pharoahe stil med ett starkt berättande om stålkulans väg genom tiden. En till minihit i Lets go med tryckande elisar o boom bapig trumtakt på 95 bpm. Här lyfter det igen och det är detta jag skulle vilja massa mer av. Bar tap, Hold on, So good o sista The trilogy trappar ner skivan och alla är softa låtar ala The Roots-DÁngelo stuk varav Erykah Badu gästar en.
Desire är en ganska bra platta än om något ljummen. Jag vet att han kan så mycket mer. Jag skulle vilja höra lite mer kötta (Simon says) mer stake ja mera “skit på er” anda nått som han lätt skulle kunna ta till. Desire är ibland bluesig ibland hiphopig och på slutet lider den åt det souliga hållet. Är det nån som skulle kunna göra en modern klassiker är det denna man. Han skulle kunna berätta djupa hoodtales, politiska svarta panter shit, livsstorys, battle teman ja fan tror han är kapabel till det mesta. Förutom Alchemist så är det gamla killen Lee Stone o Pharoahe själv som rattar o slår på padsen mestadels på Desire. Känns som att detta är den lugnare o finare sidan av Pharoahe Monch och nästa skiva kanske mer hat, kärlek och förhoppingsvis mera åt Internal Affairs hållet. Tiden får utvisa helt enkelt men Pharoahe Monch håller sin plats i the MCs hall of fame!!

]]> http://www.iloveyes.se/pharoahe-monch-%e2%80%93-desire/feed/ 0 PETE ROCK – UNDERGROUND CLASSICS http://www.iloveyes.se/pete-rock-%e2%80%93-underground-classics/ http://www.iloveyes.se/pete-rock-%e2%80%93-underground-classics/#comments Thu, 27 Dec 2007 11:30:22 +0000 Ricardo Gonzalez http://www.iloveyes.se/recension/pete-rock-%e2%80%93-underground-classics/ Skulle inte du tycka de va värt att ha så mycke fett gammalt shit så du behöver inte göra nya skivor.

Du kan ju ba samla ihop några av dina 300-400 klassiska låtar o släppa på nytt. Här har The Chocolate Boy Wonder lagt ner nåra av sina kanske mest okända men fortfarande lika dammigt o raspande bra breaksamplande beats. Han kunde ju så mycke mer än att bara göra pansardänghor. Jo för det fanns en mer dold sida som han sällan visade. Medans han gjorde tokdunkande alster med snittande touch åt The UN, Edo.G o INI var han på andra sidan stan och gjorde blafffeta rmxer åt Jeru The Damaja och Gangstarr t.ex. Pete Rock va snubben du ringde när du skulle ha en rmx som var fetare än originallåten. Han va helt jävla sinnestörd denna Mount Vernon-New York bo. Fast undra om ja hört Aint no thang o Game of death, båda blixtrande feta! Hmm….men Fakin jax med INI var en låt som gjorde att ja lätt kunde skolka en vecka i plugget för back in the a. Om man lyssnar på basen o trummorna här så hör man att de mullrar-rullar fram..sån märklig ovanligt skön trumprogrammering har man aldrig hört på 2000 talet. Step up likaså. Holkande trummor, skevande stråkar och halvcuttande röstsampling och sen Grap Luva med brossan Pete i bakgrunden ger mig lyckliga whipplash effekter i nacke o rygg. Fan ja tyckte t.om återkomstlåten Back on the block va en dold hit. Jerurmxen på Cant stop the prophet är ju helt makalööös!! Ja fyfan vilka jävla produktioner asså. Skrämmande. Lyssna bara på upplägget med trevande pianona i Center of attention men THE DRUMS!! Hur fan får man den tyngden?? Nu förstår ni varför han fick “sten” som efternamn!!!

]]> http://www.iloveyes.se/pete-rock-%e2%80%93-underground-classics/feed/ 0