Stålmasken MF Doom och Stålmusen Dangermouse teamar upp och gör odödlig phunky hiphop för hippa människor.

Doom lär ju käka kryptonit dagarna i ända för han tillverkar olika skivprojekt som en groda lever på hoppet. Sofia King ligger och pyr på en förvriden fiol som aktar sig för den klibbiga stråken. Men nästa låt The mask med Ghostface kickar igång på riktigt med komprimerat vinylknaster och detta är både superfunkigt och asskicking på samma gång. Både Ghostface o Doom har ju sin grej med masker så det låg i luften med ett samarbete om d. Engelska Dangermouse produktioner är gungiga och avdammade och känns väldigt tidlösa. Lite lite som Madlib, alla dessa cool bluntsmokin dudes borde göra ett superposse och utrota all modern bling bling skit. För detta raspande och rispande känns väldigt som hiphop blev till. Och det passar Mf som en död råtta i en råttfälla.
Kontrollerad kaos som en kompis sa. Benzi Box me Cee-Lo på hook är en riktig rykare med elektroniska inslag och lite annat drippande och droppande. Old School me en pånyttläst Talib Kweli får mig att tänka på hur han skulle ha låtit om han inte hakat på 50 Cent-Jay Z trenden. Doom får extra draghjälp och de båda låter mycket samspelta. Ja, det är retro så det stänker överbliven färg på t.ex psykadeliska Basket case. Förstorade basgångar tumlar runt i No names och herr Doom kan inte få slut på sin egendomliga storytelling om superhjältar och seriefigurer. Han fortsätter så på följande Crosshairs som låter som den är en original skiva med rap över. Fast det är ju detta dem gör, får de att låta som endel funk och jazz lät på 70-talet. Tillför bara rap och diverse samplingar, kan låta ganska enkelt men de vet mycke väl de håller på med. Väldigt retrosound på Mince meat. Djupt jazzigt med blås på både 12 o 13 och nu är vi tibaks i guld eran med jazz feeling som Stetsasonic, De La Soul, Gangstarr, A Tribe Called Quest bemästrade på tidigt 90-tal. Helt enkelt 2000-talets bebop!!!
Detta är en sån skiva som du kan ta fram när som helst o lyssna på. Det är väldigt kul att lyssna på detta. Det är nått speciellt med MF Doom. Hans mystik är fortfarande legendarisk inom hiphop och det verkar aldrig dö ut eller försvagas. Kanske därför skivor som denna bli kult… skrivet av Johnny Bass