Den hårdaste o riktigaste rappare i gamet återvänder med en blixtrande fet mixtape!! Nytt o gammalt shit!!!

“Hit me Bumpy, hit me” stod jag o skrek som en kaxig ung hipphoppare i Köpenhamn 1998. Freddie Foxxx aka Bumpy Knuckles gick omkring på scen bland Gangstarr, Afu Ra m.fl med det största vattenmaskingevär ja nånsin skådat. Efter den stora jäveln sprutat ner mig kände ja mig som en blöt hund. Jo, för hård e han denna stora jävel, för att övertyga oss riktigt hur hård han är så gästar DJ Premier som host, ni hör det på introt.
Vi hittar det mesta från Bumpys långa karriär på denna dundrande mixcd. Roligt är att man får höra hur Freddie lät innan han hooka me Gangstarr klicken. So tough (rmx), Crazy like a foxxx, Money in the bank hör till tidigare nostalgiska Freddie Foxxx stunder. Sen går vi på krigsstigen, början på den eran med Industri Shakedown. En av de mest mörbultande albumen i historien. Ligger med nåra hammrande låtar därifrån. Allt är ihopmixat me spräckande touch av 2 DJs. Nas versar på Turn up the mics och tillsammans med My hiphop är det bra låtar som inte alla har hört.
“Somebody tell the mothefuckers Im here” gjorde mig skitskraj när den kom men fan asså, The Militia måste va en av de fetaste hiphop dängorna någonsin va. Han öser ju ba punchlines o battleshit ala Geranimo goes hiphop! Det ligger även med nåra nya snippets från kommande American Black Man. Primo proddar, camo jackorna är på och timbsen sitter på osnörade, ja allt är som vanligt.
Han har gjort extremt mycke smackande shit denna gigant. Jobbat med nåra av hiphopens tyngsta beatmakare, Premier, Pete Rock, Alchemist m.fl. Detta är en skiva du ska ha, feet bragadocius hiphop. Freddie Foxxx är lätt den rapparen som gjort flest slägghårda låtar, något ingen med hörsel undkommer på Street Triumph.
Än om det ligger med tokmycke fett shit me Bumpy så är det hiskeligt kul o lyssna på Primo mellan spåren. Han tar i från tårna för att berätta hur dope o jävla real Freddie Foxxx är och det är jävligt hiphop o typiskt NY stilen hehe. Fast han har ju ett levande bevis att prata om… Johnny Bass, still wid it