Phonte, Rapper Big Pooh och 9th Wonder är tillbaka med uppföljaren till den sparkande “The Listening”.
And another one, and another one!! Ja det låter kanske konstigt men det sprakar fortfarande om denna North Carolina grupp. Men en lite mer kaxigare attityd börjar plattan med genom avhuggna “The Becoming”. Alla som tycker att 9th Wonder har ganska lika trummor o sound på allt han gör kommer att tycka det efter denna platta med. Precis som ljudgudarna Pete Rock och Dj Premier gjorde hundratals hits på glada -90 talet på ganska samma trummor o kicks, snares o allt va skiten heter så gör 9th det med. Men ja kommer aldrig att klaga så länge skiten e bangin. “Not Enough” är först ut att slå hårt. Sen trodde jag först dom skämta med mig, en R.Kelly liknande snubbe gnäller o gnyr på “Cheatin” och det gör dom med!
Men sen back to the program, “Hiding Place” låter inte 9th Wonder och har ett hårdare och mer distinkt sound. Men på nästa “Slow it Down” är han tibaks i sitt essä igen. Kraftfullt beat men kanske lite störigt med lite för mycke sång i refräng. Textmässit så är det ganska som vanligt, softa linor om att livet e good in the hood typ “-This is how i live it, i love hiphop, i just hate the n***as in it” släpper Phonte ifrån sig på “Say it Again”. Mycke humor speglas på The Minstrel Show. Endel skits o låtar som spårar ut lite. Men finns inget fel på “Lovin’ it”, renad soul skulle man kunna säga, ba att det finns slag-trummor o rap ifört i den.Det fortsätter i pappahyllningen “All for you” och det är detta som lufsarna Phonte o Big Pooh är hemma på. Nu har de kommit in i huset av kärlek, “they say birds of a feather often flock togheter, but me and Pooh rock togheter and if not forever, Imma reach to the sky, and keep flyin high like we got propellers” tycker kanske inte du låter så där värst imponerande men med rykande cuts av DJ Jazzy Jeff bränner d på som het asfalt. Tempot dras ner något när “Sincerely you” kommer smygandes. En väldit personlig låt. Producenten Wonder ändrar på trumrattarna i “Watch Me” och det funkar ju lika bra med en gammal Busta Rhymes lina i refrängen. De kritiserar rapgamet i sista “Sincerely Yours” och visst är det kul att de bryr sig om vad som är viktigt i livet eller inte.
Kanske inte lika många hits på Minstrel Show som utsökta The Listening men därimot ett större djup och framför allt mer mognad i låtarna. Uppstyrt som man säger. Lite mindre soul och lite mer själ.