Teddybjörnarnas björnar kommer ut ur idet för att bless us med en av årets varmaste plattor!!
Ja blir så glad att inget har förändrats sen debuten 2000. Det glöder fortfarande lika hett om J.Sands och J.Rawls. Innan det fanns Lil Brother, Lightheaded och alla dom souliga banden så fanns det en grupp från Ohio som hette Lone Catalysts.
De tar vid direkt, där d avslutade förra skivan. Brothers keeper är 100 kärlek, inge rassel o pling, inge skunk eller krunk ba den renaste honungen du nånsin smakat på. Beatet ligger inne med upplyftande stråkar som inleder storartat. Eftersom dessa nallar har så sjukt mycke kärlek över så gör de en låt till saknade och döda. Ones we miss är pekanpajs god. En positiv låt om något negativt. Att de dessutom lägger in breaks n shit och gör beatet ol school, new school och modern school är bara ett ypperligt drag från dessa chokladtomtar. 100 bar dash är en sjujädrans posselåt med Mr Complex, El Da Sensei, Wordsworth, Lil Sci, Thes One o PA Flex. Luktar lite klassiska The Symphony med kultiga Juice Crew om detta. Med andra ord, daam fuckin good! Survival glider fram i lugnt tempo, som en valhaj med infällda stråkar. Just Juice Crew veteranen Masta Ace tittar in på plingande Taboo. Men L.I.F.E med mina favoritbjörnar Grap Luva och Unspoken Heards Asheru når snäppet högre.
Det är en viss julklang över The ultimate och J.Sands lägger fram ord om vart de står i dagens samhälle. Bad Music är lite jul den me, Mix Master Ice blisstrar fram kalla cuts medans J.Sands lägger verser om hiphop och hur skiten ska låta. Sista låten Destiny är lika vacker den med rap o sång om stora ledare och om livets öde.Hela skivan är som ett enda stort julspel. Det doftar varm chokla med en uns grädde i. Därför är den nog den perfekta julklappen för mig..o dig? skrivet av Johnny Bass