Skulle inte du tycka de va värt att ha så mycke fett gammalt shit så du behöver inte göra nya skivor.

Du kan ju ba samla ihop några av dina 300-400 klassiska låtar o släppa på nytt. Här har The Chocolate Boy Wonder lagt ner nåra av sina kanske mest okända men fortfarande lika dammigt o raspande bra breaksamplande beats. Han kunde ju så mycke mer än att bara göra pansardänghor. Jo för det fanns en mer dold sida som han sällan visade. Medans han gjorde tokdunkande alster med snittande touch åt The UN, Edo.G o INI var han på andra sidan stan och gjorde blafffeta rmxer åt Jeru The Damaja och Gangstarr t.ex. Pete Rock va snubben du ringde när du skulle ha en rmx som var fetare än originallåten. Han va helt jävla sinnestörd denna Mount Vernon-New York bo. Fast undra om ja hört Aint no thang o Game of death, båda blixtrande feta! Hmm….men Fakin jax med INI var en låt som gjorde att ja lätt kunde skolka en vecka i plugget för back in the a. Om man lyssnar på basen o trummorna här så hör man att de mullrar-rullar fram..sån märklig ovanligt skön trumprogrammering har man aldrig hört på 2000 talet. Step up likaså. Holkande trummor, skevande stråkar och halvcuttande röstsampling och sen Grap Luva med brossan Pete i bakgrunden ger mig lyckliga whipplash effekter i nacke o rygg. Fan ja tyckte t.om återkomstlåten Back on the block va en dold hit. Jerurmxen på Cant stop the prophet är ju helt makalööös!! Ja fyfan vilka jävla produktioner asså. Skrämmande. Lyssna bara på upplägget med trevande pianona i Center of attention men THE DRUMS!! Hur fan får man den tyngden?? Nu förstår ni varför han fick “sten” som efternamn!!!