Little Brothers ena rappare går solo och blir snäppet hårdare och lite mindre glidare!

Och just det får vi höra på första spåret “I Dont Care”. Till och med cuts på slutet, en gammal Milk (Audio Two) lina scratchas och då måste d fan va på allvar. Men på nästa låt “Strongest Man” känner vi igen rapper Pooh. Precis som Guru inte är mycket utan sin Premier så är inte Pooh mycket utan sin 9th Wonder. 9th Wonder är ju detta sekels Pete Rock. Dvs raka tunga rejäla produktioner fyllda med läcker soul mixad med nåra uns smäcker jazz och ut kommer nån slags förfinad kvalite’ som inte går av för alla granater i Bosnien. Det hör vi på “Heart of the City”, en hyllning till din stad. Så denna platta handlar lika mycket om 9th Wonder som Pooh. Självklart låter det LB om detta, polarn Phonte kikar in på “Every Block” och det känns som dessa herrar har sin storhetstid nu. Just soulen hittar rätt på softa “Live Life” med uppkomlingarna Spectac och O-Dash. Det som ja tycker e bra med denna låt är att det är en så kallad “positive and negative” låt. Dvs, att det dåliga får en att se det bra osv. Och just där är väl dessa katters styrka, att göra positiv hiphop musik som upplyfter och får en att bli glad, det är nog därför jag gillar deras ish. “Scars” har mer fräsha gäster, Joe Scudda o Median som håller fortet. Men Big Pooh har ändå bästa versen här, han lyser igenom med sin långa livserfarenhet. Pooh e ju en riktig lovebrother, i trånande “”Between the Lines” kryper vi under täcket med denna stora rappande teddybjörn. “The Jungle” är plattans softaste spår och handlar lite ledsamt om “the hood”. Undra hur många såna hära tillbakalutade soulbeats 9th Wonder har i fickan, han har ju gjort en jävla massa hits nyligen till lirare som Masta Ace, Jean Grae och Murs t.ex. Därför dyker Murs upp o gästar på kanske debutens bästa låt, “Now” o tisammans skiner de hela natten ut. Sleepers är en bra platta med sköna topics och tighta beats. Jag hoppas det håller ett tag till för the LB’s..ett bra jävla tag till…
Recordnet